Landvetter är en liten flygplats. jag har föreställt mig att det är som Skavsta. en minimal, men ändock, en fornlämning. uråldrig interiör, och knappt någon som är där.
flygplatsen, Landvetter, är trevlig. den är ingen fornlämning, som dess stockholmska motpart. i tax freen läser jag noga på ingredienslistorna, och sedan sprayar jag så generöst av ett ansiktsvatten att jag tror någon av de piffiga biträdena ska säga åt mig. det sjunker in fort, och jag känner mig missnöjd med dess kvalitet trots att jag inte ens betalat för att vattna ner mitt anlete med det som med en trädgårdsslang. jag fortsätter min tax free-räd med att skaka frenetiskt på en flaska som heter probiotisk olje-cocktail (men givetvis på engelska, för probiotisk olje-cocktail låter som något ätbart som saluförs i stängda Facebook-grupper med tema giftfritt, kemikaliebantning, reikihealing). sedan pumpar jag girigt ut produkten i handflatan, fem pump, sex pump, och smackar på. det är en felbedömning. den probiotiska olje-cocktailen är mycket fetare än jag räknat med, och mitt ansikte blir så glansigt att det ser ut som lackande svett. jag tröstar mig med att flygplansluft ju är så torr, och att det kommer sjunka in när jag väl sitter ner i kabinen.
jag går till pocket shop. jag vill köpa en bok att läsa på caféerna och bistroerna, för att sitta med min laptop känns inte romantiskt. jag kommer behöva göra det ändå, jag har trots allt skolvecka och instudering att göra, men när jag har paus vill jag läsa – och titta på folk mellan meningarna. jag letar efter en bok som utspelar sig i Paris, för det känns extra romantiskt att läsa om den stad man för tillfället befinner sig i. som att jag kommer kunna njuta mer av miljöerna som beskrivs om jag sitter och insuper dem på samma gång. jag inspekterar bokryggar och omslag, bläddrar i Ernaux, Houellebecq, Bonjour Tristesse av Françoise Sagan, Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg. kanske är det lite töntigt? att vilja läsa om Paris bara för att jag ska vara där. jag slår bort den ängsliga tanken.
varken Ernaux, Houellebecq, Sagan, eller Hamberg verkar dock fokusera så mycket på Paris som jag vill. några av dem ingenting alls. så jag plockar upp en roman jag funderat på att inhandla de senaste dagarna, men låtit bli. jag har rättfärdigat min uteblivna köp genom att tänka att jag likaväl kan låna den på biblioteket, och så rättfärdigat min snålhet med att jag är student. jag bestämmer mig ändå för den, för nu har jag tänkt på den i flera dagar.
de två gånger jag tidigare varit i Paris, båda för tio år sen, var staden mycket riktigt kärlekens. och jag hoppas satt den så ska förbli. men faktum kvarstår: att en tvåmiljondel av Paris består av killar som dumpat mig.